Och idag blev det två prov till i religionen. Buddhismen och Hinduismen. Det gick skit bra! :D Känns som att jag kommer fixa SO:n lätt som en pannkaka. :)

Ja, på ca 2 dagar har jag på något konstigt sätt tappat 3 kilo. Hur fan gick det till? Bara för att jag stått på OrbiTrecken i 5 min och gjort 50 st rullningar på den där rullgrejen när man ska stå på knä, ska jag väl inte ha kunnat gått ner 3 kg? Fast det är bra. Bra, bra! Duktig kropp som tar åt sig så fort. :)

Jag missade Jons radiopratande ändå idag (se tidigare inlägg)

Det var synd men det går att lysna på internet som tur är. :)

Lite bäst jag är idag då! ^_^

Har hunnit med 2 st prov idag på SO:n, judendomen och islam. :)

Duktig, duktig jag! Sen sista halvtimmen ville jag bara ta det lugnt så jag bad om ett korsord.

Jag vill hitta på något ikväll, vill någon vara med mig? :)

Funderar på att ringa någe folk och titta på film. Det skulle vara så mys.

Uoh, woah.

Ont som fan i magen idag men ska INTE åka hem från skolan bara för det för jag och kuratorn har kommit överrens om att om jag är på skolan 100% i en vecka så ska han hjälpa mig att fixa så att jag kan få en hemstudiedag i veckan. Skulle vara så jävla skönt!

I övrigt så kom jag precis på att jag håller på att missa Jons radiopratande idag, som tur är så är klockan inte halv nio riktigt ännu. :) Det enda dåliga är att dem pratar precis när skolan börjar så jag brukar oftast bara måste lyssna halvhjärtat. :(

Resume: Madame Edith och Elisa sitter och äter kvällsvard. Edith ska precis börja berätta för Elisa om de komplicerade förhållandena inom kungahusets historia. Eftersom att det är en så invecklad historia så får den en egen episod i berättelsen.

Edith tystnade för en liten stund som för att dra sig till minnes om något. Tillslut sade hon: - Men det finns grupper på våran sida... Hemliga samansvärjningar vars syfte är att störta det falska kungaparet. Jag vet faktiskt inte om de fortfarande är aktiva. Elisa kunde se på uttrycket i Edith's ögon att hon hoppades att de fortfarande var det. - De första grupperna bildades nog för 12 år sedan. Samma år som det falska kungaparet, Kalira och Anwar Sinka som dem heter, tog över tronen. I tre år innan det ödesdigra resultatet dagades var det en kamp om makt och prestige mellan paret Sinka och paret Viital, de sanna ägarna av kronan.
Edith tystnade en stund, hon visste inte riktigt vart hon skulle börja nysta upp i denna härva till berättelse men sedan drog hon efter andan igen: - Ernesto Viital, den rätte kungen och Anwar Sinka är kusiner förstår du, sade Edith. - Eftersom att Ernesto's far, Krichan, var son till den tidigare konungen Erno Viital så var det självklart att arvet av tronen fortsatte i Krichan's led för att han var man. Ellah Viital som var Erno's dotter, Krichan's syster alltså, visste att hon inte kunde göra anspråk på tronen så hon gifte sig med Hertig Anór Sinka och fick sonen Anwar. Krichan tog sig en drottning i samma värva, en mild och mycket vacker kvinna som hette Hilja. Innan det första året i deras äktenskap var förbi hade de satt en dotter till världen. Hennes namn var Pedita och om henne finns det inte mycket att säga efter hennes försvinnande. Pedita och Anwar var samtida, åtta år efter deras födslar fick Krichan och Hilja sonen Ernesto. Kung Krichan och drottning Hilja var överlyckliga, de hade fått en arvinge till tronen. Sonen blev deras nya favorit som de värnade och älskade väldigt högt. För högt tyckte antagligen Pedita. Det stackars flickebarnet fick antagligen nog av att den nye sonen favoriserades så mycket så vid fjorton års ålder rymde hon från slottet. Krichan och Hilja insåg till sin stora förtret att det var deras fel att deras älskade dotter rymt. De sände ut folk att leta efter henne, men förgäves. Det enda de fann var ena halvan av flickans näsduk som en skogsvaktare hade funnit i sin skog. Ja, du förstår, de visste att halvan var av Peditas näsduk för att den hade de guldiga kungliga broderierna. Och där försvinner alla spår av Pedita. Vissa tror att hon blev tagen av Heddaren, andra tror att det var skogsvaktaren som dödat flickan. Vid tiden av Pedi.... - Vänta, vänta nu! Avbröt Elisa och höjde handen som ett stopptecken. - Vem är heddaren? - Du menar vad är Heddaren, svarade Edith.

Gumman lutade sig bakåt i sin stol och gnuggade sina ögon. Hon var nog väldigt trött trodde Elisa. - Heddaren är skogens härskare. En väldig best som inte är att lita på, den enda i sitt slag. Det är ytterst få som sett den och jag själv är en av de få. Den är stor som en björn, om inte större och pälsen är svart som natten. Man kan säga att det är en varg om man vill för den har huvudet av en sådan men den har även en stor krans av långt hår om sitt huvud. - Som ett lejon alltså, replikerade Elisa. - Lejon? Sade Edith och såg frågande på flickan. - Vad är ett lejon? - Det är ett djur. Har ni inte lejon här? Frågade Elisa förvånad. - Pytt! Sade Edith. - Vad är det för fantasi djur du hittat på? - Jag undrar jag vem det är som hittar på fantasidjur, sade Elisa tyst för sig själv. -Vad sa du? Frågade Edith. - Åh, inget, sade Elisa och viftade bort det. - Fotrsätt berätta om kungafamiljens öden du istället. Edith spände en sökande blick i Elisas ögon och lutade sig tillbaka igen. - Nå, vart var jag? Ja just det! Vid tiden av Peditas försvinnande var Ernesto sex år. Hela familjen och släkten sörjde henns försvinnande. Ellah, Anór och Anwar flyttade in i slottet för en tid för att trösta sina vänner och hålla kungariket på fötter medans familjen fick sörja ifred. En tung slöja av vemod låg över hela landet det året. Landets folk sörjde med sin älskade kungafamilj och långt efter att Krichan och Hilja gett upp sökandet efter sin dotter så fortsatte landets befolkning att anordna skallgångskedjor hela året ut. Även på vintern. När vemodets slöja lättade för både folket och kungafamiljen blev det mesta som vanligt igen. Ellah och hennes lilla familj stannade på slottet en liten stund till bara för att se till så att Krichan och Hilja klarade sig bra. Ernesto och Anwar blev de bästa lekkamraterna två pojkar kan bli trots åldersskillnaden. De hittade på nya jäkelskap varje dag. Ett av deras favorit hyss var att springa ner i slottets kök och rycka kokerkan i kjolkanten. Den feta gumman som hade ganska hett temperament började då jaga pojkarna och vifta med sleven efter dem. Pojkarna kallade sig för matadorerna. Kokerskan var deras ilskna tjur. Edith log vid tanken. Det tvingade fram ett litet leende hos Elisa också. - Men sen, sade Edith och slog uppgivet ut med armarna. - Sen när pojkarna blivit vuxna och Ernesto gift sig med Adeline och fått en son, träffade Anwar Kalira och det var hon som utlöste det interna kriget i familjen. Anwar såg inte alla Kaliras dåliga sidor, han bländades bara av hennes otroliga skönhet. Både ögon och hår svarta som natten och en fyllig mun i djupaste röd trollband hans hjärta och han var med ens fast i äktenskapet och den dummern hade även satt barn på den onda kvinnan, tvillingar tillochmed! Anwar som egentligen var nöjd med sitt liv som det var fick huvudet omvridet av Kaliras maktgalna idéer. Varför gör du inte anspråk på tronen? Vad har Ernesto för rätt till tronen? Det var det enda Kalira verkade intresserad av men Anwar som var så förälskad tyckte att allt hon sa var helt rätt. Han måste ta över tronen. Han måste göra sin älskade Kalira till den vackraste drottning landet skådat. Några år gick och sen började bråken. Kalira förde talan för Anwar som inte verkade ha något att säga till om själv. Ernesto försvarade sig och Adeline med bestämda ord men dunkade näven i väggen om kvällarna och undrade vad som tagit åt Anwar. Han kunde inte förstå... Och så en natt försvann Ernesto, Adeline och deras son, kronprinsen, spårlöst och Kalira utnämde Anwar till den nye kungen och satte sig bredvid tronen. Sedan dess har landet varit i leda. Skatterna är höga och lagarna är löjligt hårda. Man får till exempel inte passera kungahuset där Kalira och Anwar nu styr utan att krypa förbi på knä och kyssa muren som omger slottet innan man ställer sig upp. Det verkade som om Edith hade berättat klart nu konstaterade Elisa. Hon hade inte hängt med riktigt med alla namn och släktförhållanden men hon trodde att hon hade fått något slags grepp om saken i alla fall. - Hur vet du allt det här? Frågade hon tillslut. - Kära vän, sade Edith. - Du glömmer bort att jag är en häxa. Jag kan gå in i människors medvetande och se det jag vill se. Få svar på det jag undrar. Edith blinkade med ena ögat mot Elisa som plötsligt försökte att inte tänka på någonting alls. - Du kan vara lugn, sade Edith. Det krävs enorm koncentration för att läsa någons tankar och jag är för trött för det nu. - Men kan inte du försöka nå Ernestos eller Adelines tankar då? Frågade Elisa och lät smått desperat. - Och hon den där flickan som försvann? Kan du inte nå henne? Edith skakade sorgset på huvudet. - Jag kan inte nå dem. Jag vet inte varför. Antingen så har någon med trolldom satt en spärr för så att ingen ska kunna nå dem eller så... Eller så är dem inte längre i livet. Ediths ansikte förvreds i sorg men bara för ett ögonblick. Elisa kunde se att livet hade gått hårt på Edith i alla hennes rynkor. Hon måste ha förvridit sitt ansikte i sorg ofta. Edith snörvlade omärkbart och ljusnade igen. - Men nu ska vi sova, flicka lilla! I morgon ska vi på bal i kungahuset. Här är våran inbjudan, sade hon och zappade fram ett vitt kuvert mellan fingrarna precis som trollkarlar gjorde med spelkort hemma i Elisas värld. - På bal?! Utbrast Elisa förvånat men Edith bara flinade och gick in till sitt och lade sig. Elisa suckade uppgivet men lite förväntansfullt och gick sedan in till sitt hon med.

Det är dags för en ny veckans video och denna gång har jag valt öppnings scenen till Nightmare Before Christmast med Marilyn Mansons version av This Is Halloween istället för orginal låten. Personligen så tycker jag att Mansons version är bättre. Nightmare Before Christmast är jättebra btw!

I morse när jag satt på bussen så av någon anledning så ville jag veta hur jag såg ut och försökte tänka mig mitt ansikte. Håll i hatten nu: Jag kom inte ihåg hur jag ser ut! Under en bråkdels sekund började min hjärna leta runt i alla bilder jag har på datorn som har satt sig på minnet och det som dök upp innan jag kom ihåg hur jag ser ut var Linneas ansikte :P Haha, ibland börjar jag fundera på om jag är riktigt frisk faktiskt. x)

Idag ska jag på stan med Jon iaf och köpa lite akvarie grejer som börjar bli nödvändiga, är så sugen på en ny fisk också men mitt akvarium är så litet så jag vet inte om det vore en bra idée. Jag önskar mig ett 200 liters akvarium i födelsedags present tack ^_^